Jag hann också både med att skriva vidare på berättelsen om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang och sedan njuta av en promenad tillsammans med hundarna. Vani fick den här veckan bl.a. spela luftboll, en lagsport där du ska försöka få tag på en boll som flyger ovanför dina huvuden och där banan förändras baserat på vem som är närmast. Riktigt spännande sport… 😉
Det har blivit en hel del spännande sporter i den här boken. Vani har också spelat flytbana som görs utan gravitation och där du ska ta kontroller i en viss ordning på snabbast tid. Dessutom spelar de sims som är virtuella spel. Vani och Kolim har spelat Rädda boet tillsammans.
Josef Lindell drog igång ett initiativ för att skapa skrivargrupper. Ett spännande initiativ som fick ett stort gensvar. Därför frågade jag Josef om initiativet.
1) Du har dragit igång ett initiativ för att skapa skrivargrupper för fantasyförfattare. Jag är själv en av dem som nappade. Vad gjorde att du startade initiativet?
Hej! Kul att få vara med på din blogg.
Jag var med i en skrivgrupp för några år sedan som jag uppskattade mycket, men den upplöstes. Av olika skäl har jag under den senaste tiden brottats med att skrapa ihop tillräckligt med tid för att skriva, så jag kände att jag behövde en ny grupp som kunde fungera som draghjälp för min ambition att skriva mer. I Bjästa, där jag idag bor, finns det mig veterligen inte många andra fantasyförfattare så om det skulle bli en grupp var den tvungen att bli online. Därför frågade jag på Fantasyförfattare på Facebook om det fanns intresse.
2) Det var väldigt många som nappade. Var tror du är skälet till det? Vad är det som skrivargrupper kan erbjuda en författare som man inte får på annat sätt?
Ja, det var nära 30 personer som visade intresse. Väldigt roligt! Jag tror att det är flera faktorer som spelar roll till att så många var intresserade just nu.
Jag har inte sett några liknande initiativ tidigare i de grupper jag är medlem i så det kan ha funnits ett uppdämt behov. Jag tror att många författare vet att skrivgrupper kan vara en bra hjälp men det kan vara svårt att få till en rent praktiskt.
Jag tror faktiskt också att Corona kan ha haft betydelse. Författandet är ofta ett relativt ensamt företagande där det är svårt att få koppling till omvärlden, vilket både är charmen och problemet med yrket. Just nu när många håller sig hemma kan känslan av avsaknad av mänsklig kontakt ha varit en bidragande faktor. Dessutom kan många helt plötsligt fått mer tid på grund av allt som blivit avbokat och inställt, vilket kan ha gynnat mitt initiativ.
Sen kan skrivgrupper rent tekniskt hjälpa till med mycket. Förutom draghjälp kan det hjälpa en att se brister och möjligheter i sitt manus. Textutbytet hjälper en att utveckla sin skrivteknik genom att få kommentarer på det man själv skrivit och genom att tvinga en att bli bättre på att reflektera kring andras texter.
3) Du är själv med i en av grupperna. Vad hoppas du på att få ut av den?
Det handlar delvis om den där dragkraften och kopplingen till omvärlden som jag pratade om tidigare. Men om jag ska höja blicken tror jag att om man hittar personer som har liknande syn på det man skriver och med liknande mål och ambitioner tror jag att gruppen kan katapultera en hur långt som helst. Mitt grundläggande mål är att bli publicerad och starta ett långsiktigt samarbete med ett större förlag. Det är mycket som behöver klaffa för att det ska kunna ske.
Är det en riktigt bra grupp kan den finnas med en hela livet och hjälpa till med så gott som alla aspekter av författaryrket. Från skrivande till mental träning, marknadsföringstips och kontaktskapande. Jag vet inte om just den här gruppen kommer att ge mig allt detta men efter vår första träff måste jag säga att jag är positiv.
4) Har du några tips och råd till dem som vill starta en skrivargrupp?
Det viktigaste är att våga. Det kan vara läskigt att kasta sig in i en ny skrivgrupp med människor som man inte känner. Det krävs att man vågar öppna upp sig och visa sig sårbar vilket jag tror kan vara svårt för en del. Det var det för mig första gången jag gick med i en skrivgrupp.
Om möjligt tror jag att det är bra att gruppen är lokalt förankrad. I dessa Corona-tider tycker jag att det blivit uppenbart att det finns något särskilt med att kunna träffa varandra och ha det där direkta utbytet. Men eftersom det är svårt att få till sådana grupper är digitala medier ett bra alternativ. Släng ut en seriös och öppen fråga i någon Facebookgrupp. Tänk på att vara relativt specifik med vad du är ute efter när du frågar.
När du väl är igång med gruppen:
Sätt er ner och lär känna varandra lite bättre. Skapa en gemensam vision för gruppen genom att prata om era ambitioner och hur ser ni på ert eget skrivande. Jag tror att det är lättare att få till ett gynnsamt samarbete om man delar samma vision.
Skapa en struktur som fungerar för deltagarna. Hur ofta ska ni träffas, var ska ni träffas, hur länge ska mötena vara, vad vill ni hinna med under mötena. Vad ska ni prata om, vad ska ni inte prata om. På vilken nivå vill ni att feedbacken ska vara i gruppen, hur kritisk får man vara?
Följ den gemensamt skapade strukturen. Lämna in texter i tid. Om du inte kan göra det, be om ursäkt och kommunicera i tid. Ge de andras texter den tid de förtjänar. Var peppande och kritiskt på samma gång. Gruppen blir bara så bra som ni tillsammans gör den.
Om gruppen inte blev som du tänkt dig. Säg detta då artigt i gruppen, var ärlig och respektfull. Gå ur den. Gruppen ska absolut inte kännas som en börda, då kommer det inte gynna dig eller de andra.
Tack Josef! Det var intressant att höra dina tankar om skrivargrupper. Jag vill önska alla i skrivargrupperna varmt lycka till.
Nu när Kimya har gått in i bokproduktionsfasen är det dags att dyka ner i nästa skrivprojekt. Jag återvänder därför till Vanis äventyr. Det var den boken som jag skrev till Bonnier Carlséns tävling. Deras högst ålderskategori var dock 9-12 och jag har kommit fram till att berättelsen blir bättre för ålderskategorin 12-15 år.
Medan jag jobbat med Kimya så har jag haft en testläsare som läst Ett nytt hem. Väldigt värdefullt! 🙂 Feedbacken förstärker åsikten om att den passar bättre för en äldre ålderskategori. Det innebär också att jag har utrymme att fördjupa berättelsen. Därför har jag nu gått igenom hela manuset och lagt till vilka scener som jag vill lägga till.
Det är härligt att få dyka ner i Vanis värld igen. Den är spännande med många fascinerande karaktärer. Nu med mer utrymme så kan jag få med mer av backstoryn så läsaren får en bättre bild av världen. Jättekul!!! 🙂
Nu är jag klar med redigeringen av Kimya, min nästa urban fantasy. De senaste veckorna har jag ägnat åt att putsa texten. Det tar tid… Nu känns texten riktigt bra. Jag hoppas att ni alla ska gilla boken när den är helt klar… 🙂
Nästa steg är bokproduktion, dvs texten ska sättas, korrläsning av layouten, omslag ska fixas, baksidestexter ska ordnas, etc. Det innebär att det tar ett tag innan jag kan hålla boken i handen. Det här i vilket fall en milstolpe väl värd att fira!
Jag har skissat på de övriga böckerna i serien och det känns väldigt spännande. Det finns så mycket spännande att utforska i den här världen tillsammans med karaktärerna… 🙂 Så här är beskrivningen av boken i nuläget:
Fyrstaden är platsen där magiska krafter straffas med döden. Ordningspoliser patrullerar gatorna och motståndsrörelsen verkar i skuggorna.
Falk, chefen för ordningspolisen, har jagat magiker i åratal. Lyckas han få tag på Kimya, det magiska vapnet, kan han krossa allt motstånd.
David tror att han är den enda magikern i Fyrstaden. När han upptäcker att det finns fler, gör han vad som helst för att inte förlora sina nya vänner.
Gina måste få kontroll över sina krafter igen när de förändras. I jakten på sanningen om magin tar hon katastrofala risker.
